jag vill inte va..

Det blommar inte alltid på ängen, just nu blommar den inte. Men 
Blommorna som finns kvar är de som står där alltid, som inte lämnar vissna spår.
Man skulle kunna förklara det senaste dygnet som en lång resa från tårkanalen
rinnandes ner längs kinden, en snabbt passer på läpparna, droppen blir mindre
och slutar vid hakan. Där samlas allt skit, och till slut faller den ner i marken.
På vägen plockar den upp bra och dåliga bakterier. De bra är redan glömda, för de dåliga tar över.
De dåliga bakterierna, får en att tänka för mycket.
Skitsamma...hoppet kommer tillbaka. Och du på lassaretet frisknar till. De hoppas iaf vi.

Nu vill jag tillbaka, tillbaka till mitt liv, min verklighet i malmö.



RSS 2.0