lifeofle

Där satt vi vid din bädd i ett vitt men varmt rum fyllt med oro, sorg och kärlek. Vi var fyra, och blev till tre. Det var inte du farfar som försvann det var din dotter. Hon försvann för att samla släkten till det ögonblick vi fruktat. Pappa du började sjunga så fint för din far, mina tårar rann... emmies också. Vi älskar dig farfar Lennart. Vi kunde känna det komma. Skrev på tavlan framför din bädd. Hoppas du såg. Din andning blev sämre, farmor, krisse, sanna och tobias komm gråtandes in. Det kändes underbart att vi följde din andning tills den gav större och större mellanrum. Du lyssnade på oss - vi älskar dig, du har kämpat hårt, och du är så trött, du kan känna dig trygg vi är alla här. Lina, Emmie, krisse, Asta, Tobias och jag. Vi älskar dig far. Pappa, farmor och faster stog och höll dig i handen, spärrade upp sina ögon - ögonblicket blev långt, du andades inte på två minuter farfar.Vi blev rädda, började gråta. Sen hände det igen nu skrämde du oss ännu mer. Han är så kall om sina händer nu.Det är inte länge kvar nu. Du väntade med sista andetaget, pappa var på toa - han kom tillbaks. Och ditt sista andetag togs. Så fint, du visste att vi var där, vi kände det på oss. Du väntade på pappa.