lifeofle

ibland fattar jag mig inte på mig själv, jag vill inget mer än att bara fråga ! Men jag vågar inte, det är mitt ego som gör mig så förbannad. Är jag rädd ? för vad? vem fan ska få skratta åt mig? vem ska få leka med mig? och vem fan bryr sig om så blir fallet? Vad är det tråkiga i det?
Det tråkiga att det är du som skrattar och leker som borde växa upp!
Men varför tar jag inte steget, när jag vet att det skulle bli bra, skulle kunna funka!...jag säger ofta till ida ( barndomskompis) att hon ska göra det, - Bara gör det ida! vad har du att förlora? Du kommer aldrig annars veta.
Hon och jag sitter i exakt samma sits. Jag peppar henne, men jag peppar inte mig själv. Jag tror jag klarar det så himmla enkelt, faktum är att jag skulle kunna göra det. Men något stoppar mig, Hmm?...
Ge mig mer te Tack!

Adressändring och bostadbidrags systemet skulle kunna förbättras. eller är det jag som tycker det är helt invecklat?